Hannah Edenbrink Andersson från Lillsaivis höll ett tal om den samiska offerplatsen på den samiska minnesdagen på Biograf Skandia i Stockholm. Årets tema är samiska kvarlevor, ceremoniella föremål och det rasbiologiska institutets bildarkiv.
”Det handlar inte bara om att återlämna fysiska objekt. Genom våra anfäders och anmödrars ceremoniella föremål får vi tillbaka en bit av vår historia och kultur, en känsla av helhet och värdighet. Det är också ett erkännande av det förtryck som samer har fått utstå under århundraden, säger Hannah Edenbrink Andersson, som driver frågan om återbördande av offergåvor som fördes bort från den samiska offerplatsen Unna Sájvva i Gällivare kommun.
Några fler citat ur hennes tal:
”Vi förstår att det kan finnas utmaningar i att återlämna offergåvor och andra heliga föremål. Vi vet att det är förenat med kostnader för att museer i Sápmi ska kunna ta emot föremålen. Därför kräver vi att regeringen tillhandahåller de resurser som behövs för att det ska kunna ske.
Det var statligt finansierade tjänstemän som förde bort offergåvorna från Unna Sájvva och nu är dags för staten att ta ansvar och agera i enlighet med de principer som Sverige har ställt sig bakom.
Vi är enade och vi kommer fortsätta kämpa för rättvisa och för att för att få tillbaka offergåvorna. Vi kommer inte ge upp förrän de har fått komma hem. Och det är bråttom – vi har inte tid att vänta. Idag är min farfar 90 år och hans storebror är 93. Dom är uppväxta under en tid då samerna skulle försvenskas och då de blev slagna i skolan för att de pratade sitt eget språk. Jag hoppas innerligt att de ska få vara med när offergåvorna kommer hem för att få se att ett skifte har skett.
Det är upprörande och smärtsamt att se hur våra rättigheter och vår existens som samer inte ges den respekt, prioritet och skydd som vi förtjänar. Nu är det dags för förändring. Vi kommer inte att tystna, vi kommer inte att ge upp. Vi kommer att fortsätta att kämpa!
Samerna har behandlats illa och fråntagits sina rättigheter under flera århundranden och den svenska staten har ägnat sig åt rasbiologi och ren rasism.
Att få tillbaka föremålen från Unna Sájvva är ett sätt att få tillbaka vårt ursprung, vår historia. Det är ju mina anfäder och anmödrar som lämnat sina gåvor på platsen för länge sen. Kulturföremål ska placeras hos dem som identifierar sig med föremålen – och det är vi som känner en samhörighet till de föremål och det kulturarv som våra förfäder skapade.”
Foto: Anders Löwdin