Offerplatsen ligger i den historiska samebyn Sjokksjokk i södra delen av Gällivare kommun vid sjön Unna Sájvva, eller Lillsaivis som byn och sjön heter på svenska. Offerplatsen har använts redan på 500-talet och är fornminnesmärkt.
Utgrävningarna gjordes vid två stora offerstenar, sejtar. Sejtar förknippas med andlighet, en kraftplats, ett forum för kommunikation med det som har varit, det som är, och det som ska bli – framtiden. Sejtarna står i förbindelse med naturen, människor och djur.
Vid sejtarna har samer lämnat offer i form av horn och ben, mynt, smycken, pilar och andra föremål. Det kan handla om att offra en del av sitt jaktbyte eller fiskfångst för att få en lyckosam jakt eller fångst i framtiden, men också föremål för att bota sjukdomar, för hälsa och välgång i livet och hålla sig väl med de döda.
Utgrävningen
Innan arkeologen Gustaf Hallström kom hit 1915 hade offerplatsen, med några få undantag, fått vara ifred för plundrare runt tusen år.
Det är en av rikaste offerplatserna i Sápmi. Då platsen grävdes ut hittades över 600 föremål coh 156 kilo ben och horn, som numera förvaras på Historiska Museet i Stockholm. Ett tjugotal mynt förvaras på Ekonomiska museeti Stockholm.

Den 9 augusti 1915 skrev Gustaf Hallström ett brev till Riksantikvarien samma kväll som den första utgrävningen i Unna Sájvva hade gjorts.
Ärade broder! Äntligen är lön för mödan.
Efter en timmes grävning här och där runt offerstenen träffades till slut ett kraftigt ben- och hornlager – väldiga renben (antagligen vildren), horn av älg, käkar av björn (minst fyra individer) samt ett spänne av brons. Jag lät genast avsluta grävningen för att fortsätta i morgon.
Det är underligt med ”känningar”. Då jag lämnade den förra offerplatsen 40 mil eller så härifrån hade jag många och närmare platser att välja på, även lättare tillgängliga. Men denna mest avlägsna lockade mig. Jag fick den också helt tillfälligt av en lapp i mitt följe och jag tyckte att det var som att ta det i flykten.
Hallström författade brevet när han och hans följe hade återvänt till Suobbat där de övernattade. Här kan du läsa brevet i sin helhet. I Soubbat bodde vid den här tiden ett 20-tal personer, samtliga samer. Soubbat är samiska och betyder snöbro.
I en inventeringsredovisning nio år senare skrev Gustaf Hallström:
Vid Unna Saiva (Lill-Saivets) vid gränsen mot Öfver-Kalix har förf. funnit en synnerligen rik offerplats, den rikaste hittills inom lappmarksgränsen /…/ Vid själva vattenbrynet ligga två stora stenblock, intill hvilka offergåfvorna hopats.
Här kan du läsa inventeringsredovisningen från 1924 i sin helhet.
- Uppteckningar från Sajvatsresan 26/7 – 6/8, 9-12/8 1915
- Ritningar och planscher över offerplatser och fångstgropar: Unna Sájvva
Offergåvorna
Då offerplatsen i Unna Sájvva grävdes ut sommaren 1915 hittades över 600 föremål och 156 kilo ben och horn. En mängd smycken och verktyg låg tillsammans med ben från djur som ren, björn, bäver, älg, kor, får och getter, samt ben från fåglar som sångsvan, tjäder, alfågel, sjöorre och ripa.
Här fanns spännen, pärlor, pärlspridare, små bronskedjor, hängen, bjällror, ringar och armband. Förutom ett 90-tal järnpilspetsar hittades knivar, beslag, klippta plåtar, bronsvikter och en vågskål med fem vikter.
De äldsta metallföremålen är daterade till 900-talet och består av hängkors med emalj, kedjehållare och en våg med vikter. De yngsta föremålen är rektangulära bronsbleckspaljetter, som är daterade till efter 1312 e.Kr.
Dateringarna av benmaterialet i Unna Sájvva sträcker sig från år 500–1600 e.Kr. De äldsta daterade djurbenen är en underkäke av brunbjörn daterad till 545-765 e.Kr och lårben av sångsvan daterad till 777-993 e.Kr. Det yngsta materialet är underkäke av ren daterad till 1453-1635 e.Kr.
Fakta om Gustaf Hallström
Gustaf Hallström föddes den 11 juli 1880 på Södermalm i Stockholm. Han inledde sin karriär som amanuens vid Livrustkammaren och Naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning mellan 1905 och 1908. Därefter arbetade han som amanuens vid Statens historiska museum mellan 1909 och 1925. Under de åren företog han många forskningsresor, bland annat till Unna Sájvva sommaren 1915.
Från 1925 arbetade Gustaf Hallström som antikvarie vid Riksantikvarieämbetet. Där förblev han fram till sin pensionering 1945. Bland hans skrifter kan nämnas ”Kan lapparnas invandringstid fixeras? – en arkeologisk studie” från 1929.
Under första världskriget var Hallström svenska Röda Korsets delegat i Sibirien vid räddningsaktioner för krigsfångar. Under andra världskriget var Gustaf Hallström medlem i pronazistiska Riksföreningen Sverige-Tyskland. Gustaf Hallström dog den 5 oktober 1962. Stora delar av Gustaf Hallströms efterlämnade handlingar, fotosamling och arkiv förvaltas av Forskningsarkivet vid Umeå universitet.
Forskningsarkiv
Forskningsarkivet vid Umeå universitet förvaltar stora delar av Gustaf Hallströms efterlämnade handlingar. Tyvärr finns inga fotografier från utgrävningen i Unna Sájvva, men det finns ett 70-tal dokument, som visar att utgrävningen pågick under sommaren 1915, bland annat:
- Uppteckningar från Sajvatsresan 26/7 – 6/8, 9-12/8 1915
- Ritningar och planscher över offerplatser och fångstgropar: Unna Sájvva
Nytt från offerplatsen
Riksantikvarieämbetet: Berättelse om tusenåriga föremål
Riksantikvarieämbetet har producerat ett program om hela processen med återbördandet av offergåvorna från Unna Sájvva…
Jörgen Stenberg: Märklig känsla. Det väcker en del tankar. Ganska många faktiskt.
Märklig känsla att se spåren efter kniven, när någon i dåtid skulle sticka ner en…
Analys av ben och horn – ovanligt fynd
Sex studenter vid Stockholms universitet analyserar horn- och benmaterialet, som i över tusen år har…
