Sameradion: Ájtte vill ta ansvar för offergåvorna

Sameradion har intervjuat Hannah Edenbrink Andersson och uppmärksammar att Ájtte-museet i Jokkmokk har begärt att få förvaltningsansvar för offergåvorna från Unna Sájvva. Intervjun gjordes i samband med ett föredrag som Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson höll om offerplatsen på en stor släktträff i Pålkem den 16 juli.

På släktträffen deltog närmare hundra personer med anor från byarna intill offerplatsen – Hornberg, Nattavaara, Purnu, Vuoddas, Råne Flakaberg, Suobbat, Storsaivis, Lillsaivis, Gällivare Flakaberg och kanske ytterligare några byar. Den äldsta deltagaren var 93 år och den yngsta bara tre år.

Flera som var med på kalaset, har varit med och skrivit under de skrivelser som vi har skickat till olika beslutsfattare för att påverka och möjliggöra ett återbördande av offergåvorna.

Några citat ur föredraget.

Hannah:

Vi förstår att Gustaf Hallström var nöjd med expeditionen till Unna Sájvva.  Här fick han verkligen lön för mödan. Men det var våra anfäder och anmödrar som en gång i tiden offrade till de högre makterna på denna plats, och de var deras offergåvor som plötsligt blev stulna. Stulna av staten som ännu inte har lämnat tillbaka offergåvorna. Det är en känsla av förlust och svek som är svår att beskriva.

Det är med den känslan som vi, tillsammans med ett 40-tal samer från byarna runt Unna Sájvva, kräver att föremålen ska bli återlämnade. Det minsta vi kan begära är att staten rättar till de fel som begicks då och att offergåvorna från Unna Sájvva får flytta hem och få en värdigare placering i Sapmi.

Genom att få hem de heliga föremålen får vi också tillbaka en del av vår historia och vårt kulturarv. Därför är vårt mål att de heliga föremålen ska få komma hem, så nära offerplatsen som möjligt.

Kerstin:

En viktig aspekt i vår kamp för återbördande återfinns i FNs urfolksdeklaration som säger att urfolk har rätt till sina ceremoniella föremål. Deklarationen har stöd från flera stater runt om i världen, inklusive Sverige.

Vi har fått stöd från flera samiska organisationer:

• Gällivare skogssameby
• Svenska samernas riksförbund
• Riksorganisationen Same Ätnam
• Sameföreningen i Stockholm
• Silbonah Samesijdda

Men tro inte att det här är enkelt. Vi stöter på oväntat motstånd. På en Facebooksida, som kallar sig samisk, driver en person en kampanj mot oss med allehanda argument.

• Ibland är Unna Sájvva inte en samisk offerplats.
• Ibland är vi inte rättmätiga kravställare.
• Ibland borde vi inte uttala oss överhuvudtaget, vi är ju bara aktivister som vill ha medieuppmärksamhet.

I akademiska kretsar kallas det lateralt våld, när sorg över förlorade marker, språk och rättigheter förvandlas till ilska och ibland bitterhet mot andra samer. När våld i alla dess former inte riktas mot förtryckaren – svenska staten, riksdag och regering – utan mot andra samer genom mobbning, skambeläggning, skvaller och social utfrysning.

Vi känner så väl igen det.

Hannah:

Vi är enade och vi kommer att fortsätta kämpa för rättvisa och för att få tillbaka offergåvorna. Vi kommer inte ge upp förrän de har fått komma hem. Och det är bråttom – vi har inte tid att vänta.

Jag hoppas innerligt att min farfar Erland som idag är 92 år och hans storebror Sören som är 95 ska få vara med när offergåvorna kommer hem. Jag vill att de ska få se att ett skifte är på väg att ske. För det är dags för förändring.

• Vi kommer inte tystna
• Vi kommer inte ge upp
• Vi kommer att fortsätta kämpa

Lyssna på radioinslaget här.

Foto: Ina Rehn