Nyheter

RSS

Starkt stöd från det samiska samhället

18 May 2024

Önskemålet om återbördande av offergåvorna från den samiska offerplatsen Unna Sájvva har starkt stöd i det samiska samhället. Gällivare skogsameby och fyra samiska organisationer har gjort uttalanden redan 2021.

Gällivare skogssameby, motion 1 mars 2021

”Gällivare skogssameby söker stöd i det samiska samhället för ett återbördande av offergåvorna till Sápmi och hoppas att Svenska Samernas Riksförbunds landsmöte lämnar ett stöduttalande”

Svenska Samernas Riksförbund, landsmöte 3 juni 2021

”Svenska Samernas Riksförbunds landsmöte uttalar sitt stöd för de enskilda samer och Gällivare skogssameby, som kämpar för att offergåvorna från den samiska offerplatsen Unna Saiva i Gällivare kommun ska återlämnas till Sápmi”.

Riksorganisationen Same Ätnam, landsmöte 5 juni 2021

"Offergåvor har förts bort mot samernas vilja av statligt avlönade tjänstemän. Därför är det statens ansvar att finansiera återbördandet och möjliggöra att föremålen kan visas för en bred allmänhet på ett museum i norra Sápmi".

Silbonah Sámesijdda, årsmöte 22 augusti 2021

Offergåvorna har blivit bortförda i strid med samernas samlade vilja och förvaras utan stöd av internationell lagstiftning. Det åligger därför den svenska staten att lägga förhållandena till rätt och utan dröjsmål tillse att den samiska rätten till offergåvorna respekteras.

Sameföreningen i Stockholms styrelse, 3 november 2021

”Det är Sameföreningen i Stuehkie åsikt och vilja att alla samiska kvarlevor, ceremoniella föremål och kulturella objekt skall återföras det samiska folket. Offergåvorna från Unna Sájvva kan inte och skall inte förvaltas av svenska institutioner i Stuehkie. Det är inte förenligt med urfolksdeklarationen och med våra rättigheter som urfolk".

Daniel Holst, ordförande för Sameföreningen i Stockholm, nyårskrönika 1 januari 2022

”Det är uppmuntrande att museer i regionen börja prata om repatriering. Inget är skrivet i sten och vi bör se att deras intentioner bli faktiska handlingar innan vi kan ställa oss positiva, men känslan är lovande. Det känns som att publiciteten kring Unna Sájvva och det stora stöd som funnits i frågan har varit bidragande för att diskussionen nu rört sig hela vägen in till museernas interna dialoger”.

 

SVT Norrbotten: Samer begär tillbaka offergåvor från Unna Sájvva

8 May 2024

SVT Norrbotten rapporterar om önskemålet att offergåvorna från Unna Sájvva ska få flytta hem till Sápmi.

"Vi tycker att det är viktigt att föremålen har ett samiskt förvaltarskap. Ájtte är ett samiskt museum. De vill ta emot dem, de har plats och de har kompetens".

"Vi ser fram emot den utställning som Gällivare Kulturmuseum har ansökt om att få ha, för det är ju ändå Gällivare som är hemma", säger Hannah Edenbrink Andersson.

Se inslaget här

Samer begär att 600 offergåvor överlåts till Ájttemuseet i Jokkmokk

5 May 2024

Ett 40-tal samer från byarna intill den samiska offerplatsen Unna Sájvva i södra delen av Gällivare kommun har begärt att Historiska museet ska överlåta förvaltningen av över 600 metallföremål, mynt och pärlor till Ájtte fjäll- och samemuseum i Jokkmokk.

Unna Sájvva är en av de rikaste offerplatserna som har hittats i Sápmi. Den började användas redan på 500-talet, enligt fynden på platsen.

Arkeologen Gustaf Hallström kom till den heliga sjön och offerplatsen efter en misslyckad expedition i fjällvärlden. När han lämnade Unna Sájvva förde han med sig över 600 föremål och drygt 150 kilo ben och horn till Historiska museet i Stockholm. Nu vill samer från byarna intill offerplatsen att offergåvorna ska flyttas till Jokkmokk.

– Helst av allt skulle vi vilja att alla offergåvor fick återvända till Gällivare eftersom offerplatsen ligger i Gällivare skogssamebys marker. Men vi vill också att det ska vara en samisk förvaltning av föremålen. Därför har vi kommit fram till att Ájttemuseet i Jokkmokk är den bästa lösningen. De har kompetens, de har plats och de vill ta emot offergåvorna från Unna Sájvva, säger Hannah Edenbrink Andersson, som har skrivit under brevet till Historiska museet.

Gällivare kulturmuseum har begärt att få låna ett 40-tal offergåvor från Historiska museet till en utställning om Unna Sájvva, som de planerar att öppna nästa år.

– Vi vet att kulturmuseet i Gällivare har ett utpekat rum för Unna Sájvva-föremålen. Det är glädjande om en del offergåvor får komma hem till Gällivare. Vi ser verkligen fram emot utställningen, säger Hannah Edenbrink Andersson.

Enligt FN:s urfolksdeklaration har urfolk rätt till sina ceremoniella föremål, vilket samerna hänvisar till i sitt brev till Historiska museet.

Minnesdag 21 oktober – svensk samepolitik får inte glömmas eller gömmas

29 Sep 2023

Välkommen till Minnesdag – svensk samepolitik får inte glömmas eller gömmas, lördag den 21 oktober på Biograf Skandia i Stockholm. Årets tema är samiska kvarlevor, ceremoniella föremål och det rasbiologiska institutets bildarkiv.

"Det handlar inte bara om att återlämna fysiska objekt. Genom våra anfäders och anmödrars ceremoniella föremål får vi tillbaka en bit av vår historia och kultur, en känsla av helhet och värdighet. Det är också ett erkännande av det förtryck och den smärta som samerna har fått utstå under århundraden, säger Hannah Edenbrink Andersson, som driver frågan om återbördande av offergåvor som fördes bort från Unna Saiva i Gällivare kommun.

”Återlämnande av ceremoniella föremål har starkt stöd i FN:s deklaration om urfolks rättigheter och kan bli början till en helande process – för både urfolk och museer”, säger Ann Follin, överintendent vid Statens museer för världskultur. ”Vid Världskulturmuseerna har vi också sett hur detta kan bidra till ett viktigt kunskapsutbyte för framtiden”.

Det är kostnadsfritt att delta, men du måste boka plats: https://simplesignup.se/event/208040

Du hittar hela talarlistan och medverkande artister i evenemangstexten på Facebook och Amnesty Sápmis webb: www.amnestysapmi.se/kalendarium/

Amnesty Sápmi sänder även ONLINE för alla som inte har möjlighet att delta i Stockholm. Då behöver du INTE boka plats. Länk till sändningen finns på Amnesty Sápmis Facebooksida, webbsida och Youtube-kanal.

Gällivare kommun vill få hem samiska offergåvor från Stockholm

18 Aug 2023

Nu har Gällivare kulturmuseum skickat en ansökan till Historiska museet i Stockholm om att få låna offergåvorna som fördes bort från den samiska offerplatsen Unna Saiva 1915. Ett 30-tal samer från närområdet har begärt att offergåvorna ska få komma hem till ett museum så nära platsen de togs ifrån som möjligt.

/unna-saiva-foremal-pa-historiska-lager2.jpg

– Vi är glada över att Gällivare kommun har hörsammat vårt önskemål och lämnat in en ansökan om att få låna offergåvorna. Det är ett första steg till ett äkta återbördande till det samiska folket, säger Kerstin Andersson, som har arbetat med frågan i drygt tre år. Hon har skrivit en bok om den heliga platsen som har använts av samer i över tusen år.

När arkeologen Gustaf Hallström lämnade offerplatsen 1915 förde han med sig över 600 metallföremål – vackra hängen, smycken, pärlor, mynt och pilspetsar. Nu ligger de i kartonger på Historiska museet i Stockholm. Några föremål är utställda på museets vikingautställning.

– Kulturföremål bör placeras hos dem som identifierar sig med föremålen. Det är vi som känner samhörighet till de föremål och det kulturarv som våra förfäder lämnade efter sig. Offerplatsen ligger i Gällivare skogssamebys traditionella marker. Därför vill vi att offergåvorna ska hem till Gällivare, säger Hannah Edenbrink Andersson.

Gällivare kulturmuseum har inte begärt att äganderätten till offergåvorna ska överföras till dem. Den egentliga äganderätten bör, enligt FN:s urfolksdeklaration, överföras till det samiska folket, som därmed har rätt att besluta var offergåvorna slutligen ska placeras. Det är en process som behöver diskuteras med Sametinget.

– Vi har fått stort stöd av det samiska samhället, säger Kerstin Andersson.

Riksorganisationen Same Ätnam, Silbonah Samesijdda och Svenska Samernas Riksförbund har gjort stöduttalanden på sina landsmöten för ett återbördande av offergåvorna. Även styrelsen för Sameföreningen i Stockholm har uttalat stöd för återbördande, liksom Ingrid Inga, Sametingets tidigare ordförande för kulturnämnden.

Borde staten ge tillbaka föremålen till samerna?

17 Jun 2023

”Hannah Edenbrink Anderssons liv är en kamp. Inte för hennes liv, men väl för hennes kultur. Hon är en av ett 30-tal samer som kämpar för att staten ska lämna tillbaka föremålen från offerplatsen Unna Saiva”.

Det skriver ledarskribenten Daniel Persson på Norrbottens-Kuriren. Han medger att han har en skeptisk inställning till frågor om återlämnande av historiska föremål, men tycker ändå att offergåvorna ska till Gällivare kulturmuseum.

Några citat ur hans ledarspalt:

”Föremålen har dock ett påtagligt historiskt värde och förtjänas att visas upp mer och bättre för att ge oss en möjlighet att lära. Genom att skänka föremålen till Sametinget som sedan kan låna ut dem till kulturmuseet i Gällivare kan detta bli verklighet”.

”Poängen är att samlingen är värd ett aktivt förvaltarskap från någon som ser värdet hos den. Och då förefaller uppvisat i Gällivare slå nedpackat i Stockholm varje dag i veckan”.

”Så nej, samerna bör inte anses ha någon okuvlig rätt till dessa föremål. Likafullt bör staten lämna tillbaka till dem, helt enkelt för att det är det rätta att göra i den här situationen. Det vore bäst för föremålen och skulle uppskattas av samerna”.

Länk till ledarspalten, som är låst till prenumeranter.

Hon kräver att staten återlämnar samiska heliga föremål

31 May 2023

– Kulturföremål bör placeras hos dem som identifierar sig med det. Det är vi som känner samhörighet till de föremål och det kulturarv som våra förfäder skapade, säger Hannah Edenbrink Andersson till NSD.

Hannah berättade om NAISA, forskningskonferensen i Kanada med urfolk, där hon talade om arbetet för att offergåvorna från Unna Saiva ska återlämnas till det samiska folket och önskemålet om att de ska få flytta hem så nära offerplatsen som möjligt. 

– Vi var urfolk från hela världen som talade om olika typer av problem. Det var sorgligt att se att vi har jättemånga gemensamma nämnare, som att de flesta urfolk runt om i världen utsattes för och drabbades av koloniseringen på ett liknande sätt och under samma tidsperiod, säger hon.

Hannah Edenbrink Andersson och ett 30-tal andra samer från byarna runt Unna Saiva arbetar för att offergåvorna ska flyttas hem till Gällivare kommun och Gällivare kulturmuseum. 

– Föremålen är en del av vår och våra förfäders historia.

Länk till artikeln, som är låst till prenumeranter.

Offergåvor från Gällivare skogssameby presenteras i Kanada

13 May 2023

Det pågår en stor forskningskonferens med urfolk i Toronto – Native Americans and Indigenous Studies Association. Hannah Edenbrink Andersson från Gällivare är på plats och presenterar på lördag den 13 maj hur en grupp samer arbetar för att få hem offergåvorna som stals från offerplatsen Unna Saiva i Gällivare skogssameby. Föremålen finns idag på Historiska museet i Stockholm. Målet är att de ska få flytta hem till Gällivare kulturmuseum.

"Det minsta vi kan begära är att staten rättar till fel som begicks då, och att offergåvorna från Unna Saiva får flytta hem och få en värdigare placering i Sápmi", säger Hannah Edenbrink Andersson.

"Att få tillbaka föremålen från Unna Saiva är ett sätt att få tillbaka vårt ursprung och vår historia".



Abstract från konferensen:

Unna Saiva – a scientific excavation of a Sámi place of sacrifice or colonial theft of Sámi cultural objects?

The presentation discusses the excavation of the Sámi place of sacrifice – Unna Saiva – and the removal of the offerings. Three years ago, about 30 Sami relatives from villages near Unna Saiva started the work to persuade authorities to return the offerings to Sápmi. It is an ongoing project in which I follow how the return of the stolen objects can take place in an ethically correct way based on Sámi values and the United Nations Declaration on the Rights of Indigenous Peoples.

Unna Saiva is one of the richest sacrificial sites that has been found in Sápmi. When the site was excavated 1915 more than 600 objects where removed to a museum in Stockholm. It is today regarded by many as colonial theft which must come to an end.

The return of Sámi cultural objects is dependent on Sámi individuals driving the issue towards the Swedish Parliament, the Sámi Parliament and local decision makers. The methods used are classical lobbying; letters to and contact with politicians on three levels (Swedish Parliament, Sámi Parliament and the local municipality), hearings, opinion pieces, seminars and panel discussions. These activities have been evaluated to measure effectiveness.

Despite the fact that Sweden receives repeated criticism from the international community, the Swedish Parliament has not yet prioritized the issue of guidelines and funding for repatriation. The importance of repatriation has become more visible through the lobby activities. 

Amnesty Sápmi välkomnar regler för återbördande av samiska föremål

21 Dec 2022

Regeringen har gett Riksantikvarieämbetet i uppdrag att ta fram ett gemensamt regelverk för återförandet av samiska föremål och mänskliga kvarlevor från museer.

Kerstin Andersson fick möjlighet att uttala sig om Amnesty Sápmis syn på återbördande av ceremoniella föremål och hennes personliga önskemål om att offergåvorna från Unna Saiva ska komma till Gällivare Kulturmuseum.

Länk till inslaget:
https://sverigesradio.se/artikel/amnesty-sapmi-valkomnar-regler-for-aterforande-av-samiska-foremal

Läs om regeringens uppdrag till Riksantikvarieämbetet när:

https://amnestysapmi.se/regeringsuppdrag-aterlamnande-av-samiska-foremal-och-manskliga-kvarlevor/

Bilden är tagen i samband med en ljusmanifestation i februari 2022 vid universitetsmuseet Gustavianum i Uppsala där Amnesty Sápmi medverkade för att hedra minnet av de 46 samer vars kvarlevor finns på museet. Foto: Magnus Aronson.

 

Minnesdag – svensk samepolitik får inte glömmas eller gömmas

29 Oct 2022

För att förstå samisk rättighetskamp idag är det viktigt att förstå den historiska diskriminering som samer har upplevt i Sverige. Därför arrangerade Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala Universitet, tillsammans med Amnesty Sápmi och Sameföreningen i Stockholm, en minnesdag den 29 oktober för att ur olika perspektiv belysa den svenska samepolitiken.

Närmare 100 personer deltog i minnesdagen i Stockholm och över 250 personer var med online. Både kulturminister Parisa Liljestrand (M), och Amanda Lind (MP), ordförande för riksdagens kulturutskott, deltog. Kerstin Andersson höll, som representant för Amnesty Sápmi, ett kort tal.

Förlåt – för platserna som förlorat sina namn
Förlåt – att vi kallar er vårt urfolk
Förlåt – men marken marken marken
Vi måste nog fortsätta utreda
och titta närmare på frågan om marken

Det är strofer ur Lea Simmas dikt Försoning.

Amnesty Sápmi är en ideell förening inom svenska Amnesty. Vi arbetar med frågor kring mark och markexploatering i Sápmi. Det handlar om gruvor som skär sönder samebyarnas renbetesland, det handlar om Sveaskogs kalhyggesbruk, och industriområden med vindkraft som placeras i strid mot samernas vilja i viktiga renbetes- och kalvningsområden.

Marken krymper och renens mat försvinner.

Vi arbetar också för återbördande av samiska kvarlevor och heliga föremål i enlighet med FN:s urfolksdeklaration. Det har gått 15 år sedan urfolksdeklarationen antogs, men det går förfärligt sakta med återbördandet i Sverige. Så sakta att vi får upprepad och hård kritik från det internationella samfundet.

I september i år begravdes två samer i Arjeplog. Deras kvarlevor har legat i kartonger i Uppsala och Lund. Nu har de fått sin sista vila där de hör hemma. Men det återstår mycket arbete för att alla ska få komma hem.

Jag har skrivit en bok om den samiska offerplatsen Unna Saiva i min hemby. Den skändades 1915. Idag finns de gåvor som mina anfäder och anmödrar offrade i ett magasin på Historiska museet i Stockholm. Det är ovärdigt. Jag och mina släktingar vill att offergåvorna ska få flytta hem och få en värdig placering i Sápmi. Det finns samiska ceremonitrummor och sejtar som också behöver få komma hem.

Vi har stora förväntningar på nya regeringen. Riksdagen biföll ett förslag i maj 2022 om att ta fram ett regelverk och finansiering för att identifiera och återbörda samiska heliga föremål och kvarlevor. Förslaget hade stöd av sex partier, bland annat Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Det innebär att uppdraget att utreda frågan nu ligger på den nya regeringens bord. Vi ser fram emot det.

Amnesty föreslår i ett remissutlåtande att Forum för levande historia ska få en tredje uppgift, nämligen att informera om urfolket samerna och den svenska samepolitiken. Utan kunskap är det svårt att förstå den samiska rättighetskampen idag. Man ska inte som vuxen behöva bli förvånad när man hör talas om skallmätningar, gravplundringar eller tvångsförflyttningar av samer på 1900-talet. Den kunskapen ska man ha fått redan i skolan.

Det är vår skyldighet att inte låta den svenska samepolitiken glömmas bort. Det är en del av berättelsen om Sverige, som inte är särskilt vacker.

Tack!

Se hela minnesdagen online.


Foto: Anders Löwdin

Vems är du? Om nationella minoriteter i Stockholm

21 Aug 2022

/stockholms-stadsmuseum-avslutning1.jpg

Igår stod vi på scenen på Stockholms stadsmuseum – Maritha Sandberg från Sameföreningen i Stockholm och jag, som representant för Amnesty Sápmi. Vi samtalade om samiska kvarlevor och heliga föremål i samband med avslutningen av utställningen ”Vems är du? Om minoriteter i Stockholm”.

Det har gått 15 år sedan FN:s urfolksdeklaration antogs. Trots det finns det fortfararande samiska kvarlevor på minst tio svenska museer. Processen för återbördande och begravning är otroligt omständlig. I år har regeringen beviljat begravning av två (!) samiska kvarlevor från Arjeplog.

Maritha talade om återbegravningen 2019 av kvarlevor efter 25 samer från Lycksele, som grävdes upp på 1950-talet. Hallå! Gravplundring i Sverige 1950-1951. Efter andra världskriget tog de allra flesta tog avstånd från rasbiologiskt tankegods. Men inte svenska ”forskare”.

Trots att urfolksdeklarationen säger att urfolk har rätt till sina ceremoniella föremål så har inga heliga föremål återlämnats till samerna i Sverige. Det handlar om ceremonitrummor, offergåvor och sejtar som har stulits från Sápmi.

Jag talade förstås om den samiska offerplatsen Unna Saiva och kampen för att offergåvorna som kommer från Gällivare skogssamebys marker och finns i Stockholm ska få flytta hem, så nära offerplatsen som möjligt. För mig och mina släktingar handlar det om Gällivare Kulturmuseum, men det krävs att äganderätten först övergår till Sametinget och att de tecknar avtal med museet om förvaltningen – och pengar från staten för att möjliggöra detta.

Det var statligt finansierade tjänstemän som plundrade gravar och offerplatser och stal sejtar. Därför måste staten finansiera ett återbördande av både kvarlevor och heliga föremål.

Maritha talade också om det rasbiologiska bildarkivet i Uppsala, som finns för allmän beskådan. Hon jämförde med Nya Zeeland där maorierna har rätt att bestämma över såväl kvarlevor som bilder. Det vore väl rimligt att samer i Sverige har rätt att besluta över detta arv efter den svenska rasbiologiska politiken. Finns det någon där emot?

Jag fick också tillfälle att prata om Amnesty Sápmis förväntningar på politikerna och lyfte tre frågor:

  • Att processen för återbördande av samiska heliga föremål och kvarlevor påskyndas i enlighet med det förslag som sex av riksdagspartierna tog ställning för i maj 2022. Oavsett valresultat finns det en politisk majoritet för förslaget. Vi förväntar oss att de levererar, förenklar processen och finansierar återbördandet!

  • Att Forum för levande historia får ett tredje uppdrag. Förutom att informera om Förintelsen och kommunismens övergrepp mot mänskligheten bör de få i uppdrag av regeringen att informera om Sveriges samepolitik med rasism, diskriminering och raslagar. Det har vi nyligen lyft i ett remissvar till regeringen.

  • Att Sverige respekterar urfolksrätten när det gäller den gröna omställningen. Det får inte handla om grön kolonialism. Industriområden med vindkraft, kraftnät och vägar ska inte byggas på samernas traditionella marker, i renbetesområden och kalvningsland. Samernas urfolksrättigheter får inte kränkas av samhällets åtgärder i omställningen till ett fossilfritt samhälle.

Artikel i Provins: Tema Oförsonligt

16 Jun 2022

/provins-oforsonligt.jpg

Den norrländska litterära tidskriften Provins bjöd in mig som skribent till deras temaummer OFÖRSONLIGT. Min artikel om offerplatsen Unna Saiva kan du läsa nedan. 

Åsa Össbo, forskare vid Várdduo – Centrum för samisk forskning, Umeå universitet, har skrivit en artikel med titeln "Tillbaka till den koloniala framtiden". 

Konstnären Lena Stenberg medverkar med verken "Gränser – Borders – Color of colonialism" som är inspirerade av Lena Stenbergs egen familjehistoria. När den norska staten stängde gränsen och den svenska staten tvångsförflyttade samer splittrades hennes släkt.

I tidskriften finns också en vacker dikt av Rita Joe, som betraktas som Mi'Kmaq-folkets främsta poet. Hon blev föräldralös i tioårsåldern och gick på en av Kanadas internatskolor för urfolk, där barnen förbjöds att tala sina modersmål och utöva sina kulturer. Hennes dikt "Mitt tal förlorade jag" kan åtskilliga samer känna igen sig i.

Min artikel: Unna Saiva – en skändad samisk offerplats

”Förfäders vördnad / Skatter kvarlämnade / Offer till någon kraft som än är kvar” skrev My Danvind, en av mina unga släktingar i en dikt efter ett besök vid den samiska offerplatsen Unna Saiva, belägen vid en sjö intill min hemby och markerad av två stora stensejtar. Resten är plundrat. Sedan två år tillbaka arbetar jag och mina samiska släktingar för att offergåvorna som fördes bort 1915 ska få flytta hem och få en värdig placering i norra Sápmi. Det handlar om rättvisa och en uppgörelse med det koloniala Sverige.

Unna Saiva i norra Lappland är en av de rikaste offerplatserna som har hittats i Sápmi. Den har använts i över tusen år, från 500-talet fram till 1600-talet, enligt de forskare som har granskat offergåvorna, men det finns en berättelse, nedskriven på lulesamiska så sent som 1912, om en same från Jokkmokk som kom till Unna Saiva för att offra.

Unna Saiva är lulesamiska och betyder den lilla heliga sjön. Det var hit som arkeologen Gustaf Hallström kom sensommaren 1915 efter en misslyckad expedition i fjällvärlden. Han arbetade som amanuens på Historiska museet och skriver om sin frustration i Svenska Dagbladet:

”Jag var djupt besviken. Den mycket kostsamma resan gjorde att jag betänkte mig mycket noga innan jag bestämde mig vart jag nu skulle styra kosan och rädda situationen. Varför jag valde den lilla obemärkta platsen långt ner i skogslandet är svårt att förklara. Men det var väl för att jag hade ett sådant förtroende till min sagesman, den gamla skogsströfvaren Skiddi”.

I Unna Saiva blev han däremot upprymd. På kvällen den 9 augusti 1915 skriver Gustaf Hallström ett entusiastiskt brev till riksantikvarien Berhard Salin: ”Ärade broder! Äntligen är lön för mödan. Efter en timmes grävning här och där runt offerstenen träffades till slut ett kraftigt ben- och hornlager – väldiga renben (antagligen vildren), horn av älg, käkar av björn (minst fyra individer) samt ett spänne av brons. Jag lät genast avsluta grävningen för att fortsätta i morgon.”

När Gustaf Hallström lämnade platsen förde han bort mängder av offergåvor – över 150 kilo ben och horn, och runt 600 föremål som smycken, pärlor, pilar och mynt – som numera finns lagrat i Historiska museets magasin i Stockholm.

Hemkomst

Nu arbetar jag och mina samiska släktingar för att offergåvorna ska få flytta hem, allra helst till Gällivare museum eftersom offerplatsen ligger inom Gällivare skogssamebys marker. Vi menar att ceremoniella föremål, som offergåvor, sejtar och ceremonitrummor, ska återbördas till de platser de kommer ifrån, eller så nära dessa platser som möjligt. Vi har inget krav på att offergåvorna ska återbördas till offerplatsen – även om det är där de egentligen hör hemma: det var där våra förfäder och förmödrar lämnade sina offer till sina gudar, rådare som vakade över landskapet och djuren, den besjälade naturen och de avlidna.

Platsen har en andlig betydelse för vissa besökare än idag. De kliver inte på sejtarna. De talar med låg stämma. De tar inga bilder. Några kanske lämnar ett offer, något som kan gå tillbaka till naturen utan att förändra platsen.

”Tänk dig att ödmjukt och förväntansfullt gå längs myren, som du vet leder till offerstenen. Hur stark är din kulturella identitet? Hur ödmjuk är du inför naturen?” Det sa Anna Forsberg, en av mina släktingar, i samband med att Uppsala universitet höll en minnesdag – ”100 år i rasbiologiska institutets skugga” i februari 2022. Hon fortsatte:

”Vad har kolonisering, tvångskristnande, skallmätningar, nakenfotografering av hela familjer i statens, forskningens, kyrkans och rasbiologiska institutets namn gjort med identiteten hos ättlingarna till de som stegande tog sig fram på myrarna till Unna Saiva?”

Vårt mål är att offergåvorna ska få flytta hem och få en värdig placering i Sápmi. Vi menar att Sametinget ska ha det statliga förvaltningsansvaret för offergåvorna, i enlighet med FN:s urfolksdeklaration. Vi vill att Sametinget och Gällivare kommun ska komma överens om ansvaret för att förvara och visa upp det samiska kulturarvet från offerplatsen.

För mig handlar det inte om andlighet, utan om rättvisa. Att få tillbaka föremålen från Unna Saiva är ett sätt att ta tillbaka en del av vårt ursprung och vår historia. Det är vi som är samer, som känner samhörighet till offergåvorna från Unna Saiva.

Jag tror dessutom att frågan om återlämnande av samiska kulturföremål och kvarlevor kan bidra till att öka kunskapen hos övriga svenskar om den raspolitik och de orättvisor som samerna har utsatts för. Att det finns ett stort intresse visar inte minst den uppmärksamhet som Amanda Kernells film ”Sameblod” fick för några år sedan, och Elin Anna Labbas prisbelönta bok ”Herrarna satte oss hit”.

Statlig finansiering

Innan arkeologen Gustaf Hallström kom till offerplatsen hade den, med några få undantag, fått vara ifred för plundrare. Hallström skriver själv i uppsatsen ”Lapska offerplatser’’ i skriften Arkeologiska studier tillägnade H. K. H. Kronprins Gustaf Adolf.

 ”Att platsen plundrats framgick av den nu bofasta befolkningens uppgifter, men det hade ej gjorts systematiskt, utan endast som sällsynta tilltag, vilka synbarligen med ogillande betraktades av de äldre”.

Trots detta drog sig inte Gustaf Hallström för att föra bort offergåvor från Sápmi. Det minsta vi kan begära är att staten rättar till fel som begicks då – och att återbördande av samiska ceremoniella föremål och begravning av samiska kvarlevor finansieras av staten.

I samtal med riksdagspartierna håller alla med – repatriering ska finansieras nationellt. Men i praktiken ser vi inga tecken på att dessa löften kommer att infrias. När vi granskar partiernas budgetförslag blir besvikelsen stor. Det skulle kosta så lite, men betyda så mycket.

Kerstin Andersson, redaktör för boken Unna Saiva – en skändad samisk offerplats

Hundratals åhörare på Rigoletto

22 Mar 2022

/kerstin-andersson-stockholms-senioruniversitet.jpg

Föredraget om offerplatsen och offergåvorna från Unna Saiva lockade en stor publik när Stockholms senioruniversitet arrangerade ett föredrag på biograf Rigoletto i Stockholm den 22 mars.

Mellan 500 och 600 pensionärer lyssnade till Kerstin Andersson, som berättade om den samiska offerplatsen vid hennes hemby i norra Lappland och kampen för att offergåvorna ska få flytta från Historiska museets magasin i Stockholm och få en värdigare placering i norra Sápmi., allra helst i Gällivare kommun eftersom offerplatsen ligger inom kommunen och i Gällivare skogssamebys marker.

På scenen: Kerstin Andersson och Ingemar Björklund från Senioruniversitetet.

Sameföreningen i Stockholm: Stöduttalande för återbördande av samiska offergåvor från Unna Saiva

25 Feb 2022

Sameföreningen i Stockholm publicerade ett stöduttalande för återbördande av samiska offergåvor från Unna Saiva den 25 februari 2022. Vi som driver frågan om ett återbördande av offergåvorna är tacksamma för stödet. Nu har fyra samiska organisationer gjort stöduttalanden – Riksorganisationen Same Ätnam, Silbonah Sámisijdda, Svenska Samernas Riksförbund och nu Sameföreningen i Stockholm.

Så här skriver Sameföreningen i Stockholm på sin webbplats:

"Den 9 augusti 1915 satte arkeologen Gustaf Hallström det första spadtaget i den samiska offerplatsen Unna Saiva, som ligger inom Gällivare skogssameby. Offerplatsen hade används från 500-talat och åtminstone fram till 1600-talet, enligt dateringar av de ben, horn och över 600 metallföremål som fördes till Historiska museet i Stockholm. Men det finns berättelser, nedskrivna på lulesamiska så sent som 1912, som berättar hur samer kom till platsen med offergåvor.

Enligt FN:s urfolksdeklaration, artikel 12, specificeras att urfolk har rätt till användning av och makt över sina ceremoniella föremål, och att stater ska eftersträva att ge tillgång till och/eller repatriera ceremoniella föremål och mänskliga kvarlevor genom rättvisa, transparenta och effektiva tillvägagångssätt, utvecklade i samarbete med berörda urfolk.

Sedan 2020 har ett 30-tal samer från byarna i närheten av offerplatsen drivit frågan om att offergåvorna ska återbördas till Sápmi, Gällivare museum samt Ájtte har diskuterats som tänkbara förvaltare av offergåvorna. Gällivare kommun har den 8 februari 2021 fattat beslut om att utreda möjligheten att ta emot och visa offergåvorna.

Det är Sameföreningen i Stuehkie åsikt och vilja att alla samiska kvarlevor, ceremoniella föremål och kulturella objekt skall återföras det samiska folket, samt att i frågan om offergåvorna från Unna Saiva kan och skall inte dessa förvaltas av svenska institutioner i Stuehkie. Det är inte förenligt med urfolksdeklarationen eller med våra rättigheter som urfolk".

Antaget av Sameföreningen i Stockholms styrelse

Stuehkie / Stockholbma / Stockhoalmma / Tjåsskaskulla/ Stockhålbmå / Stockholm 2021-11-03

Filmad intervju till Gällivare Kultur

18 Feb 2022

/naseem-quraishi-larsson-och-kerstin-andersson.jpg

Gällivare kultur har beställt en kort filmad intervju om den samiska offerplatsen Unna Saiva. Naseem Quraishi-Larsson träffade Kerstin Andersson utanför Historiska museet för ett samtal om offerplatsen, offergåvorna och kampen för att föremålen ska få en värdigare placering hemma i norra Sápmi, så nära den plats som de togs ifrån.

I filmen kan ni höra Samefolkets sång – även kallad den samiska nationalsången – som framförs av Ola Gustafsson och Anna Gustafsson. Jojkarna "Fahkoeh" (Vaknar) och Voerpehke (Morgonpigg) är komponerade av Ola Gustafsson och fungerar som intro och ackompanjerande stämmor.

Filmen (5 minuter) lanseras i samband med minoritetsveckan i Gällivare den 16 maj 2022.

← Äldre inlägg