Sameradions partiutfrågning: Stor enighet om det samiska kulturarvet i markerna
30 sep. 2025
Sameradion bjöd in lyssnare till ett telefonväkteri ikväll med möjlighet att ställa frågor till sametingspartierna inför det stundande sametingsvalet. Kerstin Andersson passade på att ställa en fråga om det samiska kulturarvet i markerna. Ska alla samer som vill kunna bidra till dokumentation av det samiska kulturarvet eller ska samebyarna bestämma?
"Naturligtvis ska alla samer bidra. Självklart, det är jätteviktigt och jättebra", svarade en enig politikerkår.
Stefan Mikaelsson, Vuovdega: Naturligtvis tycker vi att alla samer kan bidra till en inventering och utvärdering av det samiska kulturarvet ute i markerna. Med tanke på att vi är så få i ett så stort område så behövs ju alla goda krafter och vi ska hellre inkludera än exkludera. Jag kan inte säga att det är skadligt på något sätt för andra än för tillväxtekonomins marodörer.
Marianne Gråik, Samelandspartiet: Det är väl jättebra om vi alla kan hjälpas åt att dokumentera det här. Jag har tittat lite grann på hur man har gjort i Norge, där man har en app i telefon där man kan markera och fotografera och synliggöra kulturarv som man hittar. Vi ska verka för att det ansvaret ska ligga hos Sametinget för att sedan dokumentera och vidimera de här fynden. Så här har vi ett viktigt arbete som alla samer behöver vara med och hjälpa till att få det gjort.
Mikkel Jakobsson, Partiet Samerna: Ja, självklart ska alla samer kunna göra det. Jag har själv jobbat som arkeolog och inventerare. Jag vet hur enormt viktigt det är inför alla exploateringar att så mycket som möjligt blir inventerat och inrapporterat.
Sara Larsson, Min Geaidnu: Jag håller med om att det är viktigt att vi tar vara på alla samer som är intresserade. Alla ska absolut kunna vara med och dokumentera kulturarvet. Det är jätteviktigt. Vi kan inte heller lägga allt ansvar på samebyarna att upprätthålla kunskap kring det här, för de har så mycket annat för sig.
Nadja Edlund Östergren, Landspartiet Svenska Samer: Det är självklart att alla samer ska göra det. Jag tänker att ju fler desto bättre. Vi är starkare tillsammans. Kulturarvet finns ju hos alla samer, så det är en självklarhet att alla samer ska vara med.
Håkan Jonsson, Jakt- och fiskesamerna: Det är klart att alla samer ska vara inkluderade i det arbetet. Under det här året har Sametingets styrelse lämnat in en skrivelse till regeringen där vi kräver att Sametinget ska bli myndighet för det samiska kulturarvet och i det arbetet ska ju naturligtvis alla samer vara inkluderade.
Vi hade också ett förslag om att vi skulle göra en typ av dokumentation som skulle ligga på nätet där alla samer ska kunna lägga in kulturarv, men vi fick vi ingen finansiering så det har inte blivit av. Men det är en jätteviktig fråga.
Lars-Miguel Utsi, Guovssonásti: Det här är en viktig fråga. Det är någonting som vi jobbat med redan i förra mandatperioden då vi tog fram ett förslag om att Sametinget ska ta över ansvaret för kulturarvet. Det handlar om en riktigt bra möjlighet att skydda våra marker, att identifiera kulturminnen som enligt lagen måste skyddas. Så det är oerhört viktigt att vi hittar dem. Sápmi är ju en stor lucka när det kommer till kulturminnen och det är en stor lucka i skyddet av vår kultur och våra marker. Därför är det väldigt viktigt att så många som möjligt kan bidra till det arbetet.
En annan viktig del när vi pratar om skyddet av marker, är möjligheten att identifiera rödlistade arter. Det hoppas jag också man ska jobba med från Sametingets sida.
Foto: En árra (härd, eldstad) tillhörande en kåta som vittrat ner för minst 300 år sedan. Denna härd har eldats i regelbundet vintertid, men i närheten finns flera skogssamiska lämningar som visar att platsen brukats för renbete året runt. Fotograf: Ina Rehn
Sameradion: Ájtte vill ta ansvar för offergåvorna
21 juli 2025
Sameradion har intervjuat Hannah Edenbrink Andersson och uppmärksammar att Ájtte-museet i Jokkmokk har begärt att få förvaltningsansvar för offergåvorna från Unna Sájvva. Intervjun gjordes i samband med ett föredrag som Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson höll om offerplatsen på en stor släktträff i Pålkem den 16 juli.
På släktträffen deltog närmare hundra personer med anor från byarna intill offerplatsen – Hornberg, Nattavaara, Purnu, Vuoddas, Råne Flakaberg, Suobbat, Storsaivis, Lillsaivis, Gällivare Flakaberg och kanske ytterligare några byar. Den äldsta deltagaren var 93 år och den yngsta bara tre år.
Flera som var med på kalaset, har varit med och skrivit under de skrivelser som vi har skickat till olika beslutsfattare för att påverka och möjliggöra ett återbördande av offergåvorna.
Några citat ur föredraget.
Hannah:
Vi förstår att Gustaf Hallström var nöjd med expeditionen till Unna Sájvva. Här fick han verkligen lön för mödan. Men det var våra anfäder och anmödrar som en gång i tiden offrade till de högre makterna på denna plats, och de var deras offergåvor som plötsligt blev stulna. Stulna av staten som ännu inte har lämnat tillbaka offergåvorna. Det är en känsla av förlust och svek som är svår att beskriva.
Det är med den känslan som vi, tillsammans med ett 40-tal samer från byarna runt Unna Sájvva, kräver att föremålen ska bli återlämnade. Det minsta vi kan begära är att staten rättar till de fel som begicks då och att offergåvorna från Unna Sájvva får flytta hem och få en värdigare placering i Sapmi.
Genom att få hem de heliga föremålen får vi också tillbaka en del av vår historia och vårt kulturarv. Därför är vårt mål att de heliga föremålen ska få komma hem, så nära offerplatsen som möjligt.
Kerstin:
En viktig aspekt i vår kamp för återbördande återfinns i FNs urfolksdeklaration som säger att urfolk har rätt till sina ceremoniella föremål. Deklarationen har stöd från flera stater runt om i världen, inklusive Sverige.
Vi har fått stöd från flera samiska organisationer:
- Gällivare skogssameby
- Svenska samernas riksförbund
- Riksorganisationen Same Ätnam
- Sameföreningen i Stockholm
- Silbonah Samesijdda
Men tro inte att det här är enkelt. Vi stöter på oväntat motstånd. På en Facebooksida, som kallar sig samisk, driver en person en kampanj mot oss med allehanda argument.
- Ibland är Unna Sájvva inte en samisk offerplats.
- Ibland är vi inte rättmätiga kravställare.
- Ibland borde vi inte uttala oss överhuvudtaget, vi är ju bara aktivister som vill ha medieuppmärksamhet.
I akademiska kretsar kallas det lateralt våld, när sorg över förlorade marker, språk och rättigheter förvandlas till ilska och ibland bitterhet mot andra samer. När våld i alla dess former inte riktas mot förtryckaren – svenska staten, riksdag och regering – utan mot andra samer genom mobbning, skambeläggning, skvaller och social utfrysning.
Vi känner så väl igen det.
Hannah:
Vi är enade och vi kommer att fortsätta kämpa för rättvisa och för att få tillbaka offergåvorna. Vi kommer inte ge upp förrän de har fått komma hem. Och det är bråttom – vi har inte tid att vänta.
Jag hoppas innerligt att min farfar Erland som idag är 92 år och hans storebror Sören som är 95 ska få vara med när offergåvorna kommer hem. Jag vill att de ska få se att ett skifte är på väg att ske. För det är dags för förändring.
- Vi kommer inte tystna
- Vi kommer inte ge upp
- Vi kommer att fortsätta kämpa
Foto: Ina Rehn
Ájtte: Åsiktsförklaring gällande offergåvorna från Unna Sájvva
9 juli 2025
I början av juli 2025 skickade Ájtte fjäll- och samemuseum en åsiktsförklaring till Statens historiska museer gällande den hemställan (daterad 2024-04-29) om återbördande av offergåvorna som fördes bort från den samiska offerplatsen Unna Sájvva.
De skriver bland annat:
Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum ställer sig positiv till den begäran om överföring av offergåvor som har ställts till Historiska museet. Sedan 2020 engagerar sig ideella krafter i civilsamhället, med stöd av Gällivare skogssameby och Svenska Samernas Riksförbund, för att offergåvor från Unna Sájvva skall återföras till lokalsamhället. Ájtte museum har med intresse följt processen men vi har hittills inte själva varit engagerade i arbetet.
/.../
När representanter från lokalsamhället nu vänt sig till Statens historiska museer med önskan om att offerplatsmaterialet skall återföras och att Ájtte museum skall förvalta materialet, ställer vi oss bakom det. För oss är det viktigt att stödja lokala initiativ som utgår från en gedigen kunskap om platsen, materialet och de lokala förhållandena.
/.../
I en framtida uställning har Unna Sájvva en naturlig plats, fysiskt och digitalt, vilket tillgängliggör föremålen för ett större publik. Våra studiemagasin tar också emot både samiska och andra elever, studenter och forskare intresserade av våra samingar. Vi lånar även regelbundet ut föremål från våra samlingar till andra museer. Vi mentar därmed att föremålen kommer att tillgängliggöras på ett värdefullt sätt.
/.../
Unna Sájvva kommer att bli en naturlig del av framtida forskning om rituella föremål.
/.../
Sammantaget menar vi därför, på uppmaning av det samiska lokalsamhället och organisationer, att vi har goda förutsättningar för att förvalta offergåvor från Unna Sájvva för kommande generationer.
Foto: Ájttes huvudentré, Åsa Sundqvist.
Samtal om sejtar på Bok & Vandring 19 juli
8 juni 2025
Sejtar tillhör ingen gammal samisk sedvänja, som hör hemma i historieböckerna. Sejtar är ett högst levande kulturarv bland många samer idag, skriver Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink i intervjuboken ”Var är sejtens hem? Gånnå l siejde ruopto?”
Sejtar är heliga föremål, vanligtvis stenar eller klippor med en ovanlig form, men det finns även sejtar av trä. I boken beskriver de vad sejtar betyder för människor idag, om sorg och ilska över att många sejtar är bortförda från sina platser och tankar kring återbördande av sejtar. Var ska de placeras – på museer eller i naturen? Och vad ska man göra med alla sejtar utan känd hemvist?
Lördag den 19 juli, klockan 10.00 berättar de om intervjubok på Bok & Vandring i Jäkkvik. Läs mer om hela hela programmet här.
Stipendium för synliggörande av samiskt kulturarv
7 jan. 2025
Stiftelsen Kaija Anstensens ,innesfond premierar Kerstin Anderssons och Hannah Edenbrink Anderssons arbete för att synliggöra det samiska kulturarvet och vikten av att samiska heliga föremål återbördas till det samiska folket. De får ett stipendium på 30 000 kronor.
Motivering: Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson har under de senaste åren väckt uppmärksamhet kring samiska offerplatser, i synnerhet Lillsaivis (Unna Sájvva) i Gällivare kommun. Stipendiet från Kaija Anstensens minnesfond ska främja deras arbete med att återbörda föremål som har tagits från traditionella offerplatser och att sprida kunskap om det samiska kulturarvet.
"Vi är grymt stolta och mycket hedrade över att vårt arbete uppmärksammas av Kaija Anstensens minnesfond" säger Kerstin Andersson.
"Stipendiet möjliggör för oss att fortsätta vårt arbete med att sprida kunskap om det samiska kulturarvet" säger Hannah Edenbrink Andersson.
Övre Soppero: Adventsfirande med tal om sejtar och offergåvor
25 nov. 2024
Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson deltar på adventsfirande med slöjdmarknad, föreläsningar, mat och fika i Sporthallen i Övre Soppero, lördag den 30 november med start klockan 10.00.
De håller föredrag klockan 14.00-15.00: Heliga och bortförda från Sápmi – var är sejtens hem? Vi har intervjuat samer och beskriver vad sejtar betyder för människor idag, om sorg och ilska över att många sejtar är bortförda från sina platser och tankar kring återbördande av sejtar.
De är engagerade i kampen för att offergåvorna från Unna Sájvva ska återbördas och få en värdig placering hemma i Sápmi. Det kommer vi också att berätta om.
De säljer böckerna i samband med adventsfirandet:
- Var är sejtens hem? Gånnå l siejde ruopto?
- Unna Sájvva – en skändad samisk offerplats
Arrangör är sameföreningen Sohppar Sámisearvi.
Lansering på Bokmässan: Var är sejtens hem? Gånnå l siejde ruopto?
12 sep. 2024
Sejtar tillhör inte någon förkristen religion eller gammal samisk sedvänja, som hör hemma i historieböckerna. Sejtar är ett högst levande kulturarv bland många samer idag. Det framkommer i intervjuboken ”Var är sejtens hem? Gånnå l siejde ruopto?”som skogssamerna Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson har skrivit.
Sejtar är heliga föremål, vanligtvis stenar eller klippor med en ovanlig form, men det finns även sejtar av trä. I boken beskriver de vad sejtar betyder för människor idag, om sorg och ilska över att många sejtar är bortförda från sina platser och tankar kring återbördande av sejtar.
Sejtens riktiga hem är i det samiska kulturlandskapet, i naturen, i Sápmi. Det är de intervjuade överens om. Men när det gäller återbördande av sejtar som finns i södra Sverige idag uppstår ett dilemma. Vart ska de placeras – på museer eller i naturen? Och vad ska man göra med alla sejtar utan känd hemvist?
Enligt FN:s urfolksdeklaration har urfolk rätt till sina ceremoniella föremål. För det samiska folket har ceremonitrummor, offergåvor och sejtar en särskild ställning.
Skribenterna hoppas kunna bidra till diskussioner i det samiska samhället om olika förhållningssätt när det gäller återbördande av sejtar som finns på museer, men också ge underlag för samers samtal om sejtar som finns i naturen.
Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson är skogssamer och kommer från byn Lillsaivis intill den heliga sjön och samiska offerplatsen Unna Sájvva. De lanserar intervjuboken om människors relation till sejtar på Bokmässan i Göteborg den 26 september.
Boken går att beställa via Vulkan Förlag.
Unna Sájvva – en skändad samisk offerplats
Det har gått drygt hundra år sedan Unna Sájvva skändades och plundrades. Offergåvorna grävdes upp och fördes till Stockholm. Det skedde i en tid då svensk samepolitik präglades av rasbiologi och rasism. Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson berättar på Bokmässan om sitt arbete för att offergåvorna ska få komma hem och presenterar en nyutgåva av boken ”Unna Sájvva – en skändad samisk offerplats.
Den första upplagan fick betyg 5 av 5 av BTJ:s lektör Ewa Bergdahl år 2021. Den andraa upplagan har också fått betyg 5 av 5 av BTJ:s lektör Ines Lohr. Boken går att beställa via Vulkan Förlag.
Bokmässan i Göteborg
Var är sejtens hem? Scen Sápmi, torsdag 26 september, klockan 16.00-16.20
Var är sejtens hem? Scen Amnesty, fredag 27 september, klockan 10.30-10.50
Unna Sájvva. Scen Sápmi, söndag 29 september, klockan 10.00-10.20
Biljett: Ingår i entrébiljetten för Bokmässan.
Kulturchefen för Gällivare kommun besöker offerplatsen
21 juli 2024
Mia Sörblom Groth, kulturchef i Gällivare, har besökt den samiska offerplatsen Unna Sájvva den 21 juli. Hon skriver på Facebook:
"Idag har jag fått ynnesten att besöka en av vår kommuns heliga offerplatser Unna Sájvva. /.../ Min man rodde över den hisnande vackra sjön /.../ Nu väntar vi på att få hem, repatriera, delar av Unna Sájvvaskatten (som grävdes upp 1915 och nu finns på Historiska museet i Stockholm) till vårt Kulturmuseum där allt är klart för att kunna visa upp föremål från utgrävningarna".
Offerplatsen är ett lagstadgat fornminne och skyddas av kulturmiljölagen (1988:950). Det är enligt lagen förbjudet att utan tillstånd från länsstyrelsen rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering, eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning.
.
Kerstin Andersson och Mia Sörblom Groth i båt på väg till offerplatsen. Den stora stenen vid sjökanten, som ses på bilden mellan dem, är en del av offerplatsen.
Kerstin Andersson berättar om offerplatsen och arbetet för att få hem offergåvorna till Sápmi. Nu hoppas vi att en del offergåvor kommer till Gällivare kulturmuseum – det är mest hemma för offergåvorna eftersom offerplatsen ligger i Gällivare skogssamebys marker – och att hela samlingen överlåts till Àjtte fjäll- och samemuseum i Jokkmokk – eftersom vi vill ha en samisk förvaltning av de samiska offergåvorna.
Ny utgåva av "Unna Sájvva – en skändad samisk offerplats"
3 juli 2024
Nu har den kommit, en ny utgåva av boken "Unna Sájvva – en skändad samisk offerplats". Den innehåller två nya kapitel och dokumenterar det starka stödet från samiska organisationer för att offergåvorna ska återbördas till Sápmi.
BTJ skrev en recension av den första utgåvan: "Det har blivit en vacker, lågmäld och sparsmakad bok med ett fantastiskt bildmaterial. De korta informativa texterna fungerar lika bra för både museianställda, arkeologer och andra ämnesexperter som för den allmänt intresserade läsaren. Helhetsbetyg: 5".
Ett varmt tack till docent May-Britt Öhman, som genom sitt projekt "Sijddaj máhttsat betyder 'kommer hem' på lulesamiska" har finansierat tryckningen av boken.
Det är klart att offergåvorna måste få komma hem och få en värdig placering i norra Sápmi.
Boken finns att köpa via förlaget Vulkan (bästa pris) och via vanlig nätbokhandel.
Starkt stöd från det samiska samhället
18 maj 2024
Önskemålet om återbördande av offergåvorna från den samiska offerplatsen Unna Sájvva har starkt stöd i det samiska samhället. Gällivare skogsameby och fyra samiska organisationer har gjort uttalanden redan 2021.
Gällivare skogssameby, motion 1 mars 2021
”Gällivare skogssameby söker stöd i det samiska samhället för ett återbördande av offergåvorna till Sápmi och hoppas att Svenska Samernas Riksförbunds landsmöte lämnar ett stöduttalande”
Svenska Samernas Riksförbund, landsmöte 3 juni 2021
”Svenska Samernas Riksförbunds landsmöte uttalar sitt stöd för de enskilda samer och Gällivare skogssameby, som kämpar för att offergåvorna från den samiska offerplatsen Unna Saiva i Gällivare kommun ska återlämnas till Sápmi”.
Riksorganisationen Same Ätnam, landsmöte 5 juni 2021
"Offergåvor har förts bort mot samernas vilja av statligt avlönade tjänstemän. Därför är det statens ansvar att finansiera återbördandet och möjliggöra att föremålen kan visas för en bred allmänhet på ett museum i norra Sápmi".
Silbonah Sámesijdda, årsmöte 22 augusti 2021
Offergåvorna har blivit bortförda i strid med samernas samlade vilja och förvaras utan stöd av internationell lagstiftning. Det åligger därför den svenska staten att lägga förhållandena till rätt och utan dröjsmål tillse att den samiska rätten till offergåvorna respekteras.
Sameföreningen i Stockholms styrelse, 3 november 2021
”Det är Sameföreningen i Stuehkie åsikt och vilja att alla samiska kvarlevor, ceremoniella föremål och kulturella objekt skall återföras det samiska folket. Offergåvorna från Unna Sájvva kan inte och skall inte förvaltas av svenska institutioner i Stuehkie. Det är inte förenligt med urfolksdeklarationen och med våra rättigheter som urfolk".
Daniel Holst, ordförande för Sameföreningen i Stockholm, nyårskrönika 1 januari 2022
”Det är uppmuntrande att museer i regionen börja prata om repatriering. Inget är skrivet i sten och vi bör se att deras intentioner bli faktiska handlingar innan vi kan ställa oss positiva, men känslan är lovande. Det känns som att publiciteten kring Unna Sájvva och det stora stöd som funnits i frågan har varit bidragande för att diskussionen nu rört sig hela vägen in till museernas interna dialoger”.
SVT Norrbotten: Samer begär tillbaka offergåvor från Unna Sájvva
8 maj 2024
SVT Norrbotten rapporterar om önskemålet att offergåvorna från Unna Sájvva ska få flytta hem till Sápmi.
"Vi tycker att det är viktigt att föremålen har ett samiskt förvaltarskap. Ájtte är ett samiskt museum. De vill ta emot dem, de har plats och de har kompetens".
"Vi ser fram emot den utställning som Gällivare Kulturmuseum har ansökt om att få ha, för det är ju ändå Gällivare som är hemma", säger Hannah Edenbrink Andersson.
Samer begär att 600 offergåvor överlåts till Ájttemuseet i Jokkmokk
5 maj 2024
Ett 40-tal samer från byarna intill den samiska offerplatsen Unna Sájvva i södra delen av Gällivare kommun har begärt att Historiska museet ska överlåta förvaltningen av över 600 metallföremål, mynt och pärlor till Ájtte fjäll- och samemuseum i Jokkmokk.
Unna Sájvva är en av de rikaste offerplatserna som har hittats i Sápmi. Den började användas redan på 500-talet, enligt fynden på platsen.
Arkeologen Gustaf Hallström kom till den heliga sjön och offerplatsen efter en misslyckad expedition i fjällvärlden. När han lämnade Unna Sájvva förde han med sig över 600 föremål och drygt 150 kilo ben och horn till Historiska museet i Stockholm. Nu vill samer från byarna intill offerplatsen att offergåvorna ska flyttas till Jokkmokk.
– Helst av allt skulle vi vilja att alla offergåvor fick återvända till Gällivare eftersom offerplatsen ligger i Gällivare skogssamebys marker. Men vi vill också att det ska vara en samisk förvaltning av föremålen. Därför har vi kommit fram till att Ájttemuseet i Jokkmokk är den bästa lösningen. De har kompetens, de har plats och de vill ta emot offergåvorna från Unna Sájvva, säger Hannah Edenbrink Andersson, som har skrivit under brevet till Historiska museet.
Gällivare kulturmuseum har begärt att få låna ett 40-tal offergåvor från Historiska museet till en utställning om Unna Sájvva, som de planerar att öppna nästa år.
– Vi vet att kulturmuseet i Gällivare har ett utpekat rum för Unna Sájvva-föremålen. Det är glädjande om en del offergåvor får komma hem till Gällivare. Vi ser verkligen fram emot utställningen, säger Hannah Edenbrink Andersson.
Enligt FN:s urfolksdeklaration har urfolk rätt till sina ceremoniella föremål, vilket samerna hänvisar till i sitt brev till Historiska museet.
Minnesdag 21 oktober – svensk samepolitik får inte glömmas eller gömmas
29 sep. 2023
Välkommen till Minnesdag – svensk samepolitik får inte glömmas eller gömmas, lördag den 21 oktober på Biograf Skandia i Stockholm. Årets tema är samiska kvarlevor, ceremoniella föremål och det rasbiologiska institutets bildarkiv.
"Det handlar inte bara om att återlämna fysiska objekt. Genom våra anfäders och anmödrars ceremoniella föremål får vi tillbaka en bit av vår historia och kultur, en känsla av helhet och värdighet. Det är också ett erkännande av det förtryck och den smärta som samerna har fått utstå under århundraden, säger Hannah Edenbrink Andersson, som driver frågan om återbördande av offergåvor som fördes bort från Unna Saiva i Gällivare kommun.
”Återlämnande av ceremoniella föremål har starkt stöd i FN:s deklaration om urfolks rättigheter och kan bli början till en helande process – för både urfolk och museer”, säger Ann Follin, överintendent vid Statens museer för världskultur. ”Vid Världskulturmuseerna har vi också sett hur detta kan bidra till ett viktigt kunskapsutbyte för framtiden”.
Det är kostnadsfritt att delta, men du måste boka plats: https://simplesignup.se/event/208040
Du hittar hela talarlistan och medverkande artister i evenemangstexten på Facebook och Amnesty Sápmis webb: www.amnestysapmi.se/kalendarium/
Amnesty Sápmi sänder även ONLINE för alla som inte har möjlighet att delta i Stockholm. Då behöver du INTE boka plats. Länk till sändningen finns på Amnesty Sápmis Facebooksida, webbsida och Youtube-kanal.
Gällivare kommun vill få hem samiska offergåvor från Stockholm
18 aug. 2023
Nu har Gällivare kulturmuseum skickat en ansökan till Historiska museet i Stockholm om att få låna offergåvorna som fördes bort från den samiska offerplatsen Unna Saiva 1915. Ett 30-tal samer från närområdet har begärt att offergåvorna ska få komma hem till ett museum så nära platsen de togs ifrån som möjligt.
– Vi är glada över att Gällivare kommun har hörsammat vårt önskemål och lämnat in en ansökan om att få låna offergåvorna. Det är ett första steg till ett äkta återbördande till det samiska folket, säger Kerstin Andersson, som har arbetat med frågan i drygt tre år. Hon har skrivit en bok om den heliga platsen som har använts av samer i över tusen år.
När arkeologen Gustaf Hallström lämnade offerplatsen 1915 förde han med sig över 600 metallföremål – vackra hängen, smycken, pärlor, mynt och pilspetsar. Nu ligger de i kartonger på Historiska museet i Stockholm. Några föremål är utställda på museets vikingautställning.
– Kulturföremål bör placeras hos dem som identifierar sig med föremålen. Det är vi som känner samhörighet till de föremål och det kulturarv som våra förfäder lämnade efter sig. Offerplatsen ligger i Gällivare skogssamebys traditionella marker. Därför vill vi att offergåvorna ska hem till Gällivare, säger Hannah Edenbrink Andersson.
Gällivare kulturmuseum har inte begärt att äganderätten till offergåvorna ska överföras till dem. Den egentliga äganderätten bör, enligt FN:s urfolksdeklaration, överföras till det samiska folket, som därmed har rätt att besluta var offergåvorna slutligen ska placeras. Det är en process som behöver diskuteras med Sametinget.
– Vi har fått stort stöd av det samiska samhället, säger Kerstin Andersson.
Riksorganisationen Same Ätnam, Silbonah Samesijdda och Svenska Samernas Riksförbund har gjort stöduttalanden på sina landsmöten för ett återbördande av offergåvorna. Även styrelsen för Sameföreningen i Stockholm har uttalat stöd för återbördande, liksom Ingrid Inga, Sametingets tidigare ordförande för kulturnämnden.
Borde staten ge tillbaka föremålen till samerna?
17 juni 2023
”Hannah Edenbrink Anderssons liv är en kamp. Inte för hennes liv, men väl för hennes kultur. Hon är en av ett 30-tal samer som kämpar för att staten ska lämna tillbaka föremålen från offerplatsen Unna Saiva”.
Det skriver ledarskribenten Daniel Persson på Norrbottens-Kuriren. Han medger att han har en skeptisk inställning till frågor om återlämnande av historiska föremål, men tycker ändå att offergåvorna ska till Gällivare kulturmuseum.
Några citat ur hans ledarspalt:
”Föremålen har dock ett påtagligt historiskt värde och förtjänas att visas upp mer och bättre för att ge oss en möjlighet att lära. Genom att skänka föremålen till Sametinget som sedan kan låna ut dem till kulturmuseet i Gällivare kan detta bli verklighet”.
”Poängen är att samlingen är värd ett aktivt förvaltarskap från någon som ser värdet hos den. Och då förefaller uppvisat i Gällivare slå nedpackat i Stockholm varje dag i veckan”.
”Så nej, samerna bör inte anses ha någon okuvlig rätt till dessa föremål. Likafullt bör staten lämna tillbaka till dem, helt enkelt för att det är det rätta att göra i den här situationen. Det vore bäst för föremålen och skulle uppskattas av samerna”.
Länk till ledarspalten, som är låst till prenumeranter.