Nyheter

Stenblock, intill hvilka offergåfvorna hopats

28 apr. 2020

Offerplatsen vid Unna Saiva var endast lokalt känd då arkeologen Gustaf Hallström besökte platsen 1915 och gjorde en utgrävning. I en inventeringsredovisning nio år senare, 1924, skriver han:

"Vid Unna Saiva (Lill-Saivets) vid gränsen mot Öfver-Kalix har förf. funnit en synnerligen rik offerplats, den rikaste hittills inom lappmarksgränsen. Själva offerplatsen ligger på en låg sten- och grushöjning i f.ö. myrstrand. Vid själva vattenbrynet ligga två stora stenblock, intill hvilka offergåfvorna hopats.

Massor av renhorn framgräfdes jämte ben av ren och andra djur, hvaribland ett större antal björnskallar. Bland benen samt delvis i vattnet utanför stranden anträffades en stor mängd offergåfvor, bestående af ringar (arm- och finger-), spännen av olika slag, söljor, hängprydnader m.m., det mesta af brons, men äfven i enstaka fall av silfver, vidare ett antal mynt, alla från 1000-talet eller slutet af 900-talet och härstammande från England, nuvarande nordvästra Tyskland och Holland. Äfven anträffades pilspetsar af järn i stort antal samt en del andra järnföremål, hvaraf särskildt må nämnas några stora vackert smidda gaffelliknande redskap. Fynden finnas i Stat. hist. mus.

I närheten till offerplatsen finnes en offerkälla samt en myr, Heligmyren, som af den här ursprungligen lapska befolkningen tros hysa en offerplats. Ännu en dylik finnes på Passivare i norr. F.ö. nämnas flera punkter vid såväl Lill- som Stor-’Sajvis’ såsom eventuella offerplatser och själva sjöarnas vatten anses ännu i dag såsom särskildt bra att tvätta sår med”.

Källa: Lapparnas heliga ställen, Ernst Manker, Uppsala 1957 (sidan 167)

Kommentar: Strax norr om Unna Saiva ligger berget Passivare, vilket betyder heligt berg.

Återför kulturarvet

4 mars 2020

"Vid Unna Saiva har jag funnit en synnerligen rik offerplats, den rikaste hittills inom lappmarksgränsen... Vid själva vattenbrynet ligga två stora stenblock, intill hvilka offergåfvorna hopats”, skrev arkeologen Gustaf Hallström entusiastiskt.

Den samiska offerplatsen vid sjön Unna Saiva användes under vikingatiden och tidig medeltid. Innan Gustaf Hallström kom hit 1915 hade offerplatsen, med några få undantag, fått vara ifred för plundrare runt tusen år.

Det är en av de rikaste offerplatserna, som har hittats i Sápmi. Då platsen grävdes ut hittades flera hundra föremål, som numera förvaras i lagerlokaler på Historiska museet i Stockholm. Ett tjugotal mynt förvaras på Kungliga myntkabinettet.

Det är samiska kulturföremål tagna från en helig offerplats. Föremålen bör återföras till Sápmi och få en värdigare placering, antingen på Gällivare Museum, eftersom Unna Saiva ligger inom Gällivare skogssameby och Gällivare kommun, eller på fjäll- och samemuseet Ájtte i Jokkmokk. 

Riksdagens kulturutskott har fått en skrivelse den 25 februari 2020 med önskemål om att kulturutskottet ska driva frågan om att föremålen och mynten som hämtades från Unna Saiva ska återföras till Sápmi.

Kulturchefen i Gällivare kommun, Anette Winblad, är positiv till ett återförande. ”Vi ser verkligen fram emot att de här föremålen kommer hem till Sápmi. Jag kommer personligen göra allt i min makt för att det ska ske och att vi ska förvara och kunna dela med oss av denna skatt till allmänheten”, säger hon till Kuriren den 4 mars 2020.

Sameradion: Offergåvorna från Lillsaivis

28 feb. 2020

Ättlingar vill föra tillbaka offergåvor

25 feb. 2020

I närheten av Lillsaivis som byn heter numera, eller Unna Saiva som den hette förr, finns två offerstenar som använts historiskt för samiska offergåvor. Gåvorna som offrades  förvaras på Historiska museet i Stockholm.

Kerstin Andersson är bördig från Lillsaivis och hon är en av dem, som vill få ta tillbaka föremål som plockats från platsen och flytta på dem: 

"Jag tycker att de ska hem. De ska hem till Sápmi. Det är viktigt för mig och många av mina samiska släktingar", säger hon till Sameradion.

Nytt stöd för museer i återlämnandeärenden

20 feb. 2020

Regeringen har gett Riksantikvarieämbetet i uppdrag att ta fram en vägledning för identifiering och repatriering eller restitution av föremål i museernas samlingar där det kan finnas särskilda etiska skäl för återlämnande. Uppdraget har genomförts i samråd med de centrala museerna och Sametinget. Nu har vägledningarna presenterats.

– Vägledningarna ger inte svar på om ett visst föremål ska återlämnas eller inte, utan syftar till att stödja museerna i arbetet med att ta fram egna styrdokument och rutiner. Vi hoppas också att de ska ligga till grund för fortsatta diskussioner och erfarenhetsutbyte inom museisektorn, säger Ingela Chef Holmberg, Riksantikvarieämbetet, som ansvarar för vägledningen om återlämnande.

Samerna är ett urfolk och har därigenom, med utgångspunkt i FN-deklarationen för urfolk, rätt att få tillgång till eller repatriering av sina ceremoniella föremål och mänskliga kvarlevor. Museer som vill diskutera frågor om återlämnande av samiska kvarlevor och föremål kan vända sig till Sametinget, som är en expertmyndighet för samiska frågor.

I museisamlingarna finns många olika samiska föremål, exempelvis bruksföremål, konsthantverk samt religiösa och ceremoniella föremål. Föremålen har samlats in av såväl forskare som museer och även privatpersoner under flera hundra år. Vissa föremål har köpts medan andra har plundrats eller samlats in på ett orättmätigt sätt.

International Council of Museums, Icom, har etiska regler, som ett stöd för det dagliga arbetet på museer runt om i världen. Dessa regler anger att museerna bör vara beredda att påbörja samtal om återlämnande av kulturföremål till ett ursprungsland eller ursprungsfolk.

I de etiska reglerna anges också att:

• hanteringen av återlämnandeärenden bör företas på ett opartiskt sätt och baseras på vetenskapliga, professionella och humanitära principer liksom på relevant lokal, nationell och internationell lagstiftning,
• en begäran om återlämnande av mänskliga kvarlevor eller föremål av religiös betydelse ska hanteras skyndsamt, och med känslighet och respekt,
• museets riktlinjer bör ange hur processen för att efterkomma en sådan begäran ska se ut.

I enlighet med museilagen får de statliga museerna själva besluta om att överlåta föremål ur sina samlingar till andra museer inom det allmänna museiväsendet. Detta betyder att ett statligt museum får ge bort föremål till andra statliga museer, till kommunala eller regionala museer, samt till museer där mer än hälften av antalet ledamöter i styrelse eller annat ledningsorgan är utsedda av stat, kommun eller landsting.

Riksantivarieämbetet: Stöd för museer i återlämnandeärenden